Den nya gränsen behöver en ny befästningsstad

Under 1700-talet var så gott som hela Finland en del av det svenska riket. Undantaget var Finlands sydöstra del, i och med att Ryssland i fredsavtalet 1743 som ingicks efter Hattarnas krig hade lagt beslag på området. Rikets gränser drogs längs med Kymmene älvs västra fåra så att befästningsstaden Fredrikshamn blev på den ryska sidan.

Något måste göras åt saken. Sverige behövde en ny gränsstad, från vilken man kunde försvara den nya gränsen. Lill-Abborrfors marknadsplats låg för nära gränsen för att man därifrån effektivt skulle ha kunnat försvara sig mot ett eventuellt angrepp från grannlandet. Borgå stad och Pernå kyrkoby låg i sin tur för långt från gränsen.

Lösningen hittades på ett avstånd på dryga tio kilometer från gränsen. Man beslutade grunda en ny befästningsstad på Degerby rusthålls marker. Senare fick staden Degerby namnet Lovisa.

Invånare från Fredrikshamn

Till Lovisa flyttade hantverkare och köpmän, i och med att varje stad skulle ha ett visst antal hantverkare inom olika branscher. Många borgare flyttade till Lovisa just från Fredrikshamn, för de ville inte bo på den ryska sidan om gränsen. På den tiden fanns det mycket få städer i Finland och städerna som fanns här var mycket små. Trots att Lovisa endast hade cirka 1 500 invånare var det en av de största städerna i Finland.

En affärsman från Fredrikshamn, Jakob Forsell, blev stadens första borgmästare. Utöver borgmästare var han kommerseråd, köpman, skeppsredare och ägare till olika industriföretag. Han ägde också ett flertal herrgårdar. Historieböckerna beskriver honom som stadens mest energiska företagare.

Forsell adlades 1767. Då ändrade han sitt efternamn till af Forselles.

Fästningsarbetena inleds

Man grälade länge om platsen för fästningen i gränsstaden Lovisa. Till slut godkändes Augustin Ehrensvärds plan, i vilken fästningskonstruktionerna utgjorde en sextaggad stjärna. Stjärnans taggar bestod av försvarsanläggningar som kallas bastioner. De sex bastionerna skulle namnges efter medlemmar i kungahuset.

Byggnadsarbetena av huvudfästningen kom aldrig längre än några landvallar. Den planerade platsen för fästningen visade sig vara dålig både vad gäller försvar och byggande. Dessutom pågick det många andra fästningsarbeten i Finland under samma tid och riket hade inte tillräckligt med pengar för alla.

Byggandet av fästningens östra yttre fortifikationer slutfördes däremot under första hälften av 1750-talet. Ruinerna av fästningarna bastion Rosen och bastion Ungern utgör en del av dessa yttre fortifikationer. De är namngivna efter generalguvernör Rosen och sannolikt marskalk Ungern.

Sjöfästningen Svartholm

Till Ehrensvärds fästningsplan hörde också sjöfästningen Svartholm. Dess byggnadsarbeten inleddes 1748 på en ö utanför Lovisa. Fästningens centrala delar färdigställdes på 1760-talet, men den blev aldrig helt färdig.

Fästningens bastioner namngavs efter officerare som deltog i byggnadsarbetena. Här är en sten som ursprungligen funnits över ingången till den bastion som är namngiven efter kapten Carl Fredrik von Röök.

Många av byggnaderna på sjöfästningen Svartholm förstördes under Krimkriget. Stenar från fästningen återanvändes i stenfoten av Lovisa Societetshus. Två av stenarna, namngivna efter Röök och Nordenskiöld, är framlagda på Lovisa stadsmuseum.

Ett kungligt besök

Sveriges konung Adolf Fredrik, som kröntes 1751, besökte Finland 1752 och inspekterade samtidigt även fästningarna i Degerby. Det kungliga besöket var en ofantlig ära för den lilla staden och bland stadens borgerskap funderade man över ett lämpligt sätt att uppvisa respekt och tillgivenhet till Hans nådige höghet.

Borgerskapet beslöt att bland dem bilda en Cavallerie Corps, det vill säga en egen kavalleritrupp, som skulle ta emot konungen då han anländer. Man anskaffade uniformer, trummor, trumpeter och en egen flagga för kavalleritruppen. Flaggan dekorerades med konung Adolf Fredriks spegelmonogram.

Drottningens namn

Under det kungliga besöket 1752 uppstod tanken om att ändra namnet på Degerby stad till Lovisa efter drottning Lovisa Ulrika. Drottning Lovisa Ulrika besökte själv aldrig staden som bar hennes namn, men i augusti samma år överräcktes staden ett porträtt av drottningen. Porträttet finns fortfarande framme på väggen i Lovisa rådhus.

Drottning Lovisa Ulrika var ursprungligen en preussisk prinsessa. Fastän drottningen inte hade officiell makt var Lovisa Ulrika en av de mest inflytelserika personerna i Sverige. Hon var en typisk representant för upplysningstidens ideal. Hon var intresserad av vetenskap och konst, precis som många andra medlemmar av det preussiska kungahuset. Konstnären Antoine Pesne, som har målat denna tavla, var deras hovmålare.

Drottning Lovisa Ulrikas viktigaste mål var dock att öka kungens makt i Sverige, för under hans tid hade adeln mer makt än konungen. Detta godkände Lovisa Ulrika inte. Hon ansåg att riket skulle ledas av en upplyst despot, det vill säga en självständigt agerande konung som guidas av upplysta tänkare. En envåldshärskare som skulle föra igenom ändringar och förbättra samhället.